|
Abigail Sykes är journalist och bevakar kultur i Skåne. Här beskriver hon sitt konstbegrepp.
Abigail Sykes:
"Känslan ett måste"
Jag har funderat ganska mycket på vad konst är, och vad konst inte är. Jag vet inte varför riktigt, annat än att jag både är intresserad av konst och av definitioner kanske… Det jag har kommit fram till hittills är väl följande kriterier för att jag ska se något som konst.
Det måste finnas någon känsla eller tanke bakom. Någon måste ha haft en idé, eller suttit och skapat i affekt, för att det inte ska bli ett rent hantverk. Det kan vara en väldigt abstrakt eller intellektuell eller provocerande eller humoristisk idé, men det måste ligga någonting bakom. Viljan att helt enkelt göra någonting ”fint” räcker inte riktigt.
Det här är också ett sätt att dra en gräns mellan kommersiellt hantverk och det jag skulle kalla konst. Någon som målar nästan likadana akvareller om och om igen, eller gör nästan likadana skulpturer, och så vidare, i syfte att sälja dem, kallar inte jag för konstnär. För mig måste det som sagt finnas en djupare idé eller känsla. Sedan kan det naturligtvis vara terapeutiskt att skapa liknande verk under långa perioder, men då finns det som sagt en känsla bakom.
Så fort det kommersiella tar över är det inte konst längre. Om inte det är själva tanken förstås, men då måste åter igen den provokativa idén vara huvudsaken, och inte priset.
Jag är alltså inte så intresserad av vilket medium som konstnären har valt, inte heller personen i frågas utbildning eller status.
Däremot tänker jag nog någonstans att verket måste ha någonting nytt eller eget. Den som skapar kan ha aldrig så mycket idé eller känsla bakom det den skapar men det måste finnas något mer kriterium. Att till exempel måla eller fotografera precis likadant som många andra ser jag inte som konstnärligt.
Hur man sedan ska definiera ”nytt” och ”eget” är en svårare fråga naturligtvis. Men vem har sagt att det ska vara lätt att säga vad konst är?
Abigail Sykes
debatt@konstbegreppet.se
|
