Estetiken gick åt två olika håll i det antika Grekland. I den sofistiska estetiken menade man att olikheterna skulle lyftas fram, medan anhängarna av den pythagoreiska estetiken tyckte att skönhet var att avbilda något i perfektion.

I dagens konsthallar och gallerier hörs egentligen samma sak:
– Ska det där verkligen vara konst – det föreställer ju ingenting, säger någon och betraktar en tavla med fria former av färg, utan någon ambition att avbilda verkligheten. I ett annat hörn av konsthallen undrar någon om ett fotografi verkligen ska tillåtas vara konst – det är ju verkligheten avbildat med en sådan precision att den för vissa ter sig tråkig.

Platon pekade finger åt avbildande konst och kallade den omoralisk. Själv tyckte han att konsten skulle tjäna ett högre syfte – och inte ge sig hän åt att avbilda vardagen på jorden. Istället skulle konsten inrikta sig på att beskriva idévärlden, menade Platon, och tyckte sig förstå att livet på jorden bara var en rökridå för ett högre medvetande.

Aristoteles betonade istället att konsten skulle väcka känslor, och ge lust åt betraktaren. “Meningen med konsten finns i upplevelsen av den” förklarade han. Det var då, i ögonblicket då man betraktade konst, som det var upp till bevis för konstverket. Aristoteles använde begreppet katarsis, att häftiga känslor kunde rena en människa och bli starten på något nytt.

I modern tid har diskussionen om konsten förgrenats i det oändliga. Idag lär konstvetenskapen bland annat ut semiotiken som är ett sätt att förklara konsten genom underliggande tecken, formalismen som menar att formen är viktigare än innehållet i konsten och nykritik som är en modell för att med kritiskt tänkande ge svar på det bakomliggande budskapet. Samtidigt är det långt ifrån alla som menar att konst behöver ha ett syfte eller ett budskap.

Den moderna konsten vann mark på 1900-talet. Andy Warhol företrädde den så kallade popkonsten och blev känd för verk som masstillverkning av porträtt av filmstjärnor eller för att lyfta fram extremt vardagliga motiv som konservburkar. 1917 skakade Marcel Duchamp om konstvärlden genom att ställa ut vardagsföremål på galleri, som verket Fontän där en vanlig pissoar fick betraktarna att höja på ögonbrynen. Var det verkligen konst?

Nick Näslund
nick.naslund@konstbegreppet.se